Lycka är ett tillstând, inget du kan uppnâ.
Tror det var jag som föresprâkade det där uttrycket tidigare.
Jag har varit lycklig, varenda dag i över ett âr. En känsla som jag tidigare inte kännt. En lättnad, en tacksamhet för problem av den mindre sorten. Att livet varit precis vad det ska vara, enkelt.
Trodde aldrig jag skulle behöva känna sàhär igen, trodde verkligen att det var över. Att jag kommit till insikt, att jag inte skulle bli pàverkad. Men det blir jag, varje dag. Varje dag är en kamp, det pàverkar mig och det gör det inte pà ett bra sätt. Jag vill vara glada Hanna. Jag vill känna lycka, jag vill inte vara bitter och depp om vart annat. Det är inte okej. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, vad jag ska göra. Jag känner inte igen mig själv, jag är inge kul. Jag är inte lika självsäker som jag borde vara, sà som jag brukar vara. Jag vill kalla det brukar dà livet har lekt med mig i över ett àrs tid. Jag saknar mig själv, jag saknar sà mycket.