Som i försvar intalar jag mig att veckan i ständig skräck inte finns mer, vi raderar den och lever vidare i nuet. Det känns fegt, men att älta en annan människas val är bara dumt. Jag kan inte påverka det, jag kan inte ändra det och det finns inget jag kan göra för att stoppa att det skulle hända igen. Just nu är jag bara lycklig att du står på dina egna ben igen och ler, jag väljer att vara den goda sidan. Jag låtsas till och med inför dig att detta inte har hänt, jag önskar att du ringer och ber om min hjälp så att allt kan vara precis som innan. Även om jag hatar att hjälpa dig saknar jag det just nu. Men du ringde för att tacka mig igår en extra gång och det värmde, det gjorde mig lycklig. När du väljer fel väg önskar jag att du vore död, på riktigt, död. Men när du är som du ska vara kan jag ge mitt eget liv för din skull vilken sekund som helst. Du är en del av mig, ni är mitt allt